.

Välkommen till världen Millie Largo ❤
 

Mamma, pappa & storasyster är överlyckliga.

/ Sandr0o

Inatt kom vår efterlängtade lillasyster. Hon hade en väldans bråttom ut till oss och föddes innan vi ens hunnit bli inskrivna. Lilla gosiga hjärtat ❤

3410 gram och 49 centimeter lång är hon. Allting har gått jättebra och vi alla mår fantastiskt!

Vi ska försöka kila ner och äta lite frukost här på hotellet och sedan fortsätter vi njuta och snusa på vår bebis och vilar upp oss. Vi saknar storasyster och jag längtar ihjäl mig tills hon får träffa lilla pyret ❤

Just nu är jag väldigt hög på livet!

Efter att ha spenderat en sisådär 2 timmar på Järvfältet med att grilla korv och kika på djur är den här morsan helt slut. Mina ögon går bokstavligen i kors och jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. Två nätter i rad har jag sovit riktigt illa och besvärats av en ovanligt sprattlig bebis och hugg & ilningar utan dess like. Hela kvällen igår satt jag i soffan och vaggade fram och tillbaka, det kändes helt enkelt en smula bättre då. Usch!

Just nu sitter jag på en gunga i lekparken medan lillkorven gungar bredvid mig. Man får passa på att njuta av det fina vädret och Evelyn är ju mer än gärna ute så mycket som möjligt, såklart. Helst hade jag nog legat i sängen och vilat en stund men det är inte helt fel att sitta här heller och njuta dagens sista solstrålar. Resten av kvällen blir det inte många knop, inga alls faktiskt. Jag tänker ligga i soffan med mina kärlekar och skulle tippa på att jag kommer somna tidigt, eller åtminstone så hoppas jag på det!

Alltså.. Jag ligger/sitter i soffan och försöker slappna av och titta på Sofias Änglar. Det går inte att slappna av!
Min kropp är slut, magen spänner, ryggen värker, skuldrorna värker, det kryper i precis hela kroppen och jag har obehags känsla i kroppen helt enkelt. BUUU!

Imorgon knallar vi in i vecka 40, den sista veckan hoppas jag innerligt just nu men det skulle inte förvåna mig om bebis vill stanna i 2 veckor till efter det. PUH!
Förresten.. VECKA 40?! Tiden har gått sjukt snabbt och jag kan inte riktigt förstå att vi kan bli fyra vilken dag som helst, verkligen VILKEN DAG SOM HELST!

Senast nästa fredag är det dags.. Hör du det bebis?

Jag känner för att stänga in mig i några dagar. Ingen telefon, ingen dator!
Det kan ju bli ganska svårt dock så vi får se om jag klarar av det. Jag har inte lust med någonting.. Alls!

Vi försökte ta lite bilder på Evelyn och magen ikväll, några få bilder blev helt okej men inte mer än så. R fullkomligt vägrar att ens lyssna på vad jag säger när jag försöker instruera han så det är inte helt enkelt att få till några bra bilder.

Jag bjuder på en bild under tiden så kommer det några enstaka till någon annan gång.

Det började i måndagskväll när vi skulle åka och hämta hem gänget som varit i Thailand. Under natten kunde jag vakna av den där molande smärtan och sedan dess har värkarna kommit och gått. Absolut inget regelbundet men någon gång i timman sådär dyker dem upp skulle jag väl tro. Nu börjar väl kroppen med andra ord träna på riktigt. Det närmar sig trots allt, 23 dagar kvar nu.

Sist hade jag knappt en aning om vad sammandragningar var och allra mindre förvärkar. Då hade jag inga känningar what so ever innan vattnet gick och de riktiga värkarna satte igång som en blixt från en klar himmel. Denna gången har jag haft sammandragningar ganska länge men inga ordentliga förvärkar tills i måndags då.
 
Jag har lämnat lillis på förskolan för en stund sedan och då jädrar får man snigla sig fram för att den där molande smärtan ska hålla sig i schack. Börjar jag röra mig lite för fort gör det väldans ont så vila verkar vara ett ledord just nu för min kropp och när den säger ifrån. Jag tog en snabb sväng med dammsugarn när jag kom hem och plockade undan. Nu tänkte jag göra mig en hallonsmoothie och sätta mig och kika lite på tv. Vid 13 ska jag till min barnmorska på besök, hoppas allt står bra till som vanligt.

Jag ska försöka hinna rensa lite i några skåp här hemma innan dess men vi får se vad kroppen tycker om det. Vore skönt att få det gjort!

En valross i vecka 37.

/ Sandr0o

Jag har varit iväg på en shoppingsväng. Jag tror att jag fick med mig det mesta trots att jag inte hade någon lista med mig. Ibland fungerar den där snurriga skallen trots allt. Vi är nog ganska redo för lillasysters ankomst nu. Jag saknar några små ting till mig själv bara men det får jag kanske ta tag i under veckan.

Jag lyckades komma hem med ett babygym, pyjamasar, hygienartiklar till både mig & bebis, en amningsbehå (det får duga tills man vet vilken storlek man behöver sen), mammamjukisar och lite smått som ska ned i BB-väskan bland annat. Jag ska ta tag i att börja packa den där väskan under kvällen. Denna gången vägrar jag att vara lika dåligt förberedd som vi var förra gången. Förhoppningsvis behöver vi ju inte stanna lika "länge" denna gången men alla nödvändigheter ska minsann ner i väskan i tid så vi slipper tänka på det sen. Skönt att ha det klart!

Jag blev hysteriskt trött efter min lilla sväng ut så jag skulle kunna somna ståendes här nu. Jag har lagt mig tillrätta i sängen och kikar på OTH medan min fina familj är och städar av bilen. Ikväll ska vi till Arlanda och hämta min farfar, lillebror + flickvän som varit i Thailand och njutit. Inte alls avis!!!

Det gäller att passa på att spendera så mycket tid som möjligt ute i solskenet. Vi har minst sagt blivit bortskämda med strålande sol i flera dagar men jag såg att meteorologerna hotade med mycket snö igen. Det vill jag verkligen inte veta av men ifall att den dyker upp passar iallafall jag & Evelyn på att njuta medan vi kan. Det är inte var dag orken räcker till att ta sig ut och vid dessa tillfällen är jag extremt glad över vår balkong där solen visar sig hela förmiddagen och dagen. Surt för underbara sommarkvällar med sol men man kan inte få allt här i livet.

Så läsning av böcker, blåsning av såpbubblor, målning av teckningar och lunch har alltihop utförts på balkongen idag. Fantastiska sol!

Numera går jag runt i ett inbyggt vitt linne men jag är inte den som klagar. Jag hatar att vara blek och grå. Jag tackar och bockar för den allra första solbrännan för säsongen. Låt nu inte snön komma och förstöra detta, både för solbrännan och det goda humörets skull.

Snart kommer pappan i familjen hem och jag & Evelyn ska fortsätta baka cheesecake till kvällen. På sista tiden vill hon vara med och hjälpa till och lära sig allt i köket. Igår fick hon vara med och steka olika saker till middagen och när hon sedan slog sig ner till bords säger hon "tack mamma för att du lärde mig att steka". Älskade unge ❤

Ikväll blir det tacomys som både dotter och pappa har beställt. Jag klagar inte jag heller!

Ny vecka idag. Vecka 37. Hej vad det går fort nu.

Det är läggdags för den här fröken och jag har lite ångest faktiskt. Snälla låt mig gå en god natts sömn, eller iallafall någon sömn överhuvudtaget.

Wish me luck och så bjuder jag på en bild av magen i vecka 37. Det börjar bli trångt där inne vill jag lova!

Alltså.. Idag är jag trött människa!
Jag har haft världens problem med att komma till ro på kvällen och lyckas somna, det tar någon timme innan jag vanligtvis somnar.
Men den här natten slog alla rekord. När Rs klocka ringde innan 06 hade jag fortfarande inte lyckats somna. PANIK!
Då kände jag även hur magen började kurra så jag gick upp och åt en banan och slängde i mig två alvedon och gjorde ett sista försök till att sova.
Närmare 07 somnade jag och lyckades sova till strax före 10.
Åh vilken härlig natt!

Det är det där jäkla trycket och värken som håller i sig nästan konstant och sen den blixtrande paniksmärta som kommer så fort jag eller bebis rör oss som ställer till det. För helvete vad ont det gör när ilningarna, huggen och sticken kommer, då tappar jag andan ordentligt. Jag kan verkligen inte minnas att jag kände på detta viset när jag väntade Evelyn. Det är allt annat än skönt och behagligt. Hoppas det lugnar sig lite snart, åtminstone så att jag kan få sova på nätterna.

Vi ska sticka iväg och handla lite inför helgen och hämta paket. Jag börjar känna mig lite stressad över att vi inte köpt klart allt till bebis ännu, speciellt sedan den här smärtan dykt upp. Man vet aldrig när bebis bestämmer sig för att titta ut, även om jag tror det kommer dröja. Så jag tror vi ska handla hem lite nödvändigheter idag när vi ändå är ute, ett paket med blöjor tex.
Om en vecka räknas jag som fullgången och bebis kan verkligen titta ut när som helst, likväl som bebis kan stanna där inne i 6 veckor till. I hope not!

Jag och Evelyn har precis ätit fattiga riddare ute i solen på balkongen. Jisses så gott det var, mindes knappt hur det smakade. Det gör vi garanterat om igen!

Vi har suttit ute på balkongen hela förmiddagen, solat, byggt med duplo, läst bok och ritat. Mellan varven har vi sprungit upp och ned i tvättstugan men nu är det äntligen färdigsprunget. Allt är sorterat och klart och ska bara läggas in i garderoberna men ungefär där tog min energi slut. Jag skulle behöva städa här hemma också men den orken vet jag inte riktigt vart jag ska hitta någonstans?
Imorgon är vi nämligen lediga allihopa och det vore så skönt att bara umgås och slippa hålla på med tråkiga todos.

Nu har kroppen iaf sagt ifrån för stunden och jag ska gå och värma vetekudden och lägga mig i sängen. Evelyn har godkänt att jag får vila lite medan hon sysselsätter sig själv, älskade unge ❤

Det är OTH på tv så förhoppningarna om att lyckas slumra till är inte stora men att bara vila är inte helt fel det heller. Kanske finner jag orken att städa efter det, jag håller tummarna!

Jag hade som vanligt svårt att komma till ro vid läggdags igår. Vaknade flera gånger under natten pga obligatoriska pissepauser och de "nya" besväret, nämligen ilningar och tryck nedåt. De senaste dagarna har det kommit och smugit sig på och igår var första dagen som jag kände av det till och från under HELA dagen.
Inte sjutton känns det bättre idag och ilningar och tryck har varit än värre. De där ilningarna gör ju så satans ont. Jag skulle gissa mig till att bebis kanske fixerar sig ordentligt nu och att det är därför som det smärtar så, hon har ju legat med huvudet nedåt i veckor nu men varit ruckbar hela tiden.
Ont gör det iallafall och inatt vaknade jag tvärt av smärtan ett flertal gånger.

Efter en promenad till och från förskolan för att hämta hem lillis ligger jag nu i sängen och vilar lite då jag har ont.
NU går jag verkligen som en pingvin pga ilningarna, trycket och ibland känns det som att bebis ska trilla ut eller att jag ska kissa på mig.
Så det kan förändras på bara några få dagar.
Jag är SÅ tacksam för att jag inte behöver arbeta nu, herregud vilken katastrof det hade varit. Jag fick dra ned på tempot flera gången bara under promenaden för att jag fick så ont, på mitt jobb finns inget som heter dra ned på tempot.
TACKSAM TJEJ!