.

I fredags knallade jag och bebis in i vecka 39. Idag är det 11 dagar kvar till beräknad förlossning. 11 dagar?! Jag förstår inte riktigt vad som hände med tiden. Den har flugit fram nu på slutet och varken jag eller R kan förstå att vi snart kommer vara fyra i familjen. Det kan ju ske vilken dag som helst i princip men båda tycker det känns avlägset. Dags att vakna till nu för inte sjutton är 11 dagar någon lång tid inte, visserligen kan det ju bli 14 dagar till efter det också men inte ens det är speciellt lång tid heller. Vi är nog klara inför bebis ankomst och går i princip bara och väntar men jag har fortfarande ingen brådska ännu. Hon kommer när hon kommer och det verkar bara dumt att gå och stressa upp sig för att hon inte vill titta ut tidigare osv. Jag är ganska trött på att vara tung, klumpig och att det allra mesta är jobbigt och gör ont såklart men snart är det över.

 

Det jag är nervös över är hur och när det kommer starta och vart Evelyn är och vart hon ska ta vägen när vi är på sjukhuset. Jag är rädd att det ska gå så fasligt fort denna gången efter att ha läst & hört om så många som föder andra barnet i raketfart. Lagom är bäst säger jag!
Sedan har jag också fått för mig att bebis i magen kommer vara en riktig dunderklump, alltså varför får jag för mig något sådant? Puckat! Evelyn vägde 2885 gram när hon kom till jorden 10 dagar "för tidigt". Jag tycker det känns så otroligt trångt i magen och inbillar mig därför att bebis är stor. Det är väl inge konstigt att det är trångt i magen såhär på slutet oavsett storlek, skärpning Sandra!