.

Jag har helt glömt bort att fortsätta historien om min 30års-present insåg jag. 

Sist jag skrev var vi bara påväg till Arlanda och resan slutade inte direkt där. 

På Arlanda var allting fortfarande superhemligt och precis innan boarding skickade han mitt boardingpass till min mobil och jag fick reda på att vi skulle till München. Vad gör man i München tänkte jag? Men vart vi än var påväg så var det ju oerhört lyxigt att åka iväg bara han och jag utan barn så München kunde ju bli loppan det! 

Mer eller mindre obligatorisk macka på Joe and the juice, så gott! 

Väl framme i München fick jag veta att vi bara skulle stanna i två timmar och sedan flyga vidare. Efter mycket om och men fick jag till sist reda på att vi skulle flyga till Neapel. Tur för Eddie så hade jag faktiskt inte den blekaste om vart det låg någonstans och det var inte förns vi närmade oss landning som jag fick det hela berättat för mig. Vart vi skulle ta vägen och vart vi skulle bo osv. Hade han bara sagt Napoli från början hade jag ju haft stenkoll men Neapel kunde jag inte alls placera så det blev ju bara ännu mer spännande och inte vad han hade räknat med från början att hemlisen skulle hålla så länge. 

Väl framme i Napoli stod en chaufför och väntade och vi började den två timmar långa färden mot Amalfikusten och närmare bestämt Furore där vi skulle bo. 

Vi kom fram ganska sent till hotellet och bestämde oss för att äta där och avnjöt en avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket från hotellets egna vingård. Fantastiskt gott och en underbar start på en magisk resa!