Heeeelg.
Förlossning.
Lilla lillebror Vincent blir hela tre veckor idag och Eddie är tillbaka på jobbet sedan en vecka tillbaka. Tiden flyger förbi och med barn blir det verkligen så himla påtagligt hur snabbt dagarna försvinner.
Tre veckor sedan jag vaknade vid 04 av en värk. Förstod inte riktigt först om det var på gång då jag ju sedan länge hade haft onda förvärkar men efter några stycken värkar insåg jag att det nog kommer fortsätta. Smyger upp och lägger mig i ett bad och Eddie tittar in strax före 05.30 när han ska och träna och undrar vad som står på och får till svar "vad tror du?" 🙃 8 min mellan värkarna då minns jag och jag skickade iväg Eddie till träningen. Passar på att vila i soffan lite innan Adrian vaknar och det lugnar sig, 15 min, 10 min, 20 min emellan. Va fan då!
Tar ett bad igen när Eddie kommit hem och efter att vi ätit frukost och då smäller värkarna till från ingenstans och dem kommer med 1 1/2 min till 3 minuters mellanrum och där får jag lite panik att det ändrades så himla snabbt. Mamma kom och plockade upp Adrian precis efter och då lugnar det sig igen så jag bestämmer att vi ska gå ut på en promenad.. värkarna tar fart igen med någorlunda jämna intervaller så efter en massa tjat från Eddie ringde jag till slut förlossningen och vi var välkomna in. Bara att gå hem och packa in i bilen. Hemma lugnar det sig igen och jag vill avvakta men Eddie propsar på att vi ska åka in, han vinner denna gång. Vi har haft samma "fight" flera gånger under morgonen redan då det tydligt är min sak att vänta in i det sista vid mina förlossningar och Eddie inte alls hade lust att få barn i bilen. Ganska lugnt med värkar i bilen påväg till sjukhuset också.
Kommer in på förlossningen runt halv tolv och får ett rum, jag vill inte sitta still eftersom det påverkar värkarna så pass mycket så jag går runt runt i rummet medan jag pratar med mina barnmorskor. Dem verkar tro att det inte riktigt är på gång och börjar prata om att det kan avstanna osv. Dem sätter ctg och går iväg. Eddie undrar varför i helvete jag inte sa att jag har haft massa värkar och superont.
Efter en stund får jag en värk som gör extremt ont och jag känner hur det knäpper till inuti mig och det känns som att lite vatten gick, Eddie får trycka på knappen för nu jäklar gjorde det panikont.
Damerna kommer inrusandes och frågar om jag vill ha lustgas och fixar med det, säger att vi börjar med svagt så kan vi höja när det är dags sen. Undersöker sen - 10 cm 😅 de klär av mig kläderna och slänger på mig en sjukhusrock.
Hinner så långt och sedan är det tydligen showtime 👶🏼 och strax därefter är han ute.. lika magiskt varenda gång ❤️ och lika förbannat jävla ont varenda gång också för den delen, inte var det någon som hann skruva upp den där jäkla lustgasen heller inte 🤣
Vincent kikade ut 12.22 och vi fick goda mackor efter som alltid. Vi bestämde oss direkt att vi ville gå på tidig hemgång efter 6 timmar och fick förklarat att det kan dröja innan barnläkaren kan komma och godkänna bebisen. Men att läkaren förhoppningsvis kunde komma runt 18-19. Man tog mitt blodtryck & temp innan och jag hade förhöjd temp och hög puls så dem trodde inte vi skulle få åka hem men en timme senare stax innan läkaren kom hade både tempen och pulsen sjunkit något. Så vi hoppades på att vi skulle få komma hem!
Läkaren undersökte lilleman och allt såg bra ut tills hon lyssnade på hjärtat och hörde ett blåsljud vilket gjorde att vi inte fick åka hem.
Vi fick lämna förlossningsrummet och spenderade natten på en gynavdelning då patienthotellet var fullt och dagen efter skulle dem lyssna på hjärtat igen.
Jag hade svårt att släppa att det kunde vara något fel på hans hjärta och sov såklart väldigt oroligt med tanke på det.
Vi fick dålig info om hur allt skulle gå till dagen efter, blev rörigt för att vi var på fel avdelning också kan jag tänka mig. Men plötsligt kommer personalen och talar om att vi skulle åka till neo direkt och göra ett EKG på hans hjärta.
Vi står med två hjärtspecialister som kikar med ultraljud på vår lilla älsklings hjärta i en halvtimme, utan ett ord om vad man ser. Det var riktigt hemska minuter kan jag lova!
Men allt såg bra ut och det blåsljud dem hade hört dagen innan hade växt igen som dem trodde. Så efter blev vi skickade på läkarkontrollen för att få godkänt på resten också och sen fick vi äntligen åka hem till oss med vår nya lilla bebis ❤️
lilla lillebror.
