.

Jag & Evelyn har kikat på halv åtta hos mig. Hon har smaskat vattenmelon och var såklart supernöjd för det. För er som inte vet så älskar hon vattenmelon, alltså ÄLSKAR och kan äta i princip hur mycket som helst. Klart hon var glad!

 

Jag har kämpat sedan strax före 18 med att hålla en supertrött bebis vaken. Hade hon somnat vid den tiden så tar hon inte natt och då får vi aldrig gå och sova här hemma. Så jag kämpade på och kände mig som världens elakaste människa. Vid sju fick hon mat och blev lite piggelin (typiskt). Jag hade dock allra helst inga planer på att låta henne vara vaken då jag kämpat som en dåre för att hålla henne vaken tidigare just för att hon skulle sova sen istället.

Jag gick in i sovrummet, lade henne i sin säng, in med nappen och såg till att snuttisen låg all over her face (just the way she likes it) och satte mig sedan på sängen. Utan förväntningar såklart.. Det där funkar ju aldrig!

Hon bökar runt lite men efter ett par minuter tystnar hon och släpper nappen vilket brukar vara ett gott tecken. Jag smyger ut men vågar inte hoppas på något.

Efter fem minuter hör jag gnäll från sovrummet. TYPISKT, man hoppas ju lite ändå.

Då hade hon spytt lite så jag torkar rent, stoppar in nappen, täcker ansiktet med snuttisen och sätter mig på sängen bredvid. Inget bök, inget knorr. Hon somnar om direkt, nappen flyger ut och jag kryper ned i soffan med min stora tjej och tittar på slutet av halv åtta hos mig. EHH VAAAA? WIN!

 

 

Nu håller jag bara alla mina tummar att hon verkligen har somnat för natten också. Man vet aldrig och hon brukar sällan somna innan 21. Bäst jag förbereder mig på en tidig morgon redan nu. Tack & lov har jag Celsius hemma om så vore fallet, haha!

 

So much time helt plötsligt.. Myser under filten framför Grillmästarna i väntan på min kärlek!