4 års trots.
Våran annars så gulliga och lätthanterliga dotter är inte längre så lätt att ha och göra med alla gånger. Hon förvandlas rent ut sagt till ett litet monster då och då. Välkommen till familjen lilla 4åriga monster!
Det blir många många fighter per dag hemma hos oss just nu. Det ska tjaffsas om i stort sett allt och ingenting, det kan vara allt ifrån vilken pyjamas hon ska ha på sig till hur mycket dörren till hennes rum skall vara öppen vid läggdags. Ena sekunden är hon stor och ska klara av allt själv, blir frustrerad när det inte går alla gånger (såklart) och nästa sekund är hon som en liten bebis som inte kan resa sig upp från golvet själv, tända lampan på toaletten själv osv. Tidigare har det alltid gått att prata med henne, avleda henne, få henne på ett annat spår eller något annat men nu är det rent utav omöjligt och krig utbryter.
Hittade dessa utdrag ur Trotsboken och visst känns det väl alltid lite bättre när man inser att de allra flesta barn fungerar precis likadant och att Evelyn inte på något sätt beter sig annorlunda. Även om den här nya utvecklingsperioden driver både mig och hennes pappa till totalt vansinne väldigt ofta. Gud så frustrerande det kan vara. Igår konstaterade jag & R att det här utan tvekan är den hitills jobbigaste perioden vi gått igenom.
"Livet med en 4-åring kan ofta beskrivas som jättarnas kamp med våldsamma sammandrabbningar, en kamp där alla medel är tillåtna. Tidigare har livet med barnet varit ganska enkelt och tätt. Någon gång kring 4-årsåldern kommer man in i en återvändsgränd och känner sig totalt hjälplös. De stratigier man använt tidigare i uppfostran och samvaron med barnet fungerar inte längre. Det blir kaos hemma."
"Föräldrarna känner sig totalt misslyckade. De hör sig själva säga och göra saker de aldrig trott om sig. Men all denna kamp är nödvändig! I sin styrka och känslighet behöver barnen i själva verket kampen."
"Många av oss föräldrar som tänkt oss en demokratisk och "stillsam" uppfostran där vi lugnt talar barnet till rätta, blir helt förtvivlade när vi inte klarar av att behålla lugnet och själva börjar skrika och gorma och kanske till och med tar hårt i barnet. Vi tycker att vi misslyckats helt och anklagar oss själva: jag, som är barnets förälder och som älskar henne mest av alla, är den som blir så ursinnig på henne och uppför mig så fel."
"Kampen är urjobbig, ibland kan man känna att man inte tycker om ungen. Men det är förälderns uppgift att strida med barnet och hjälpa henne ur det här förvirrade tillståndet som 4-årsåldern innebär."
"Barnet behöver vår ilska och vårt motstånd. Man inte bara får lov att bli fruktansvärt arg på sin trilskandes 4-åring, man bör och behöver bli arg."
Igår startade Evelyn dagen (klockan 07) med att skrika och gapa om att byxorna hon hade på sig var alldeles för långa (även om de inte ens var i närheten av långa) och avslutade dagen med att tjaffsa om hur lite/mycket dörren till hennes rum skulle vara öppen vid läggdags. En timme efter läggdags hade hon fortfarande inte somnat efter flera turer uppe (kissa, snyta sig, sätta håret i toffs, byta pyjamas). Det här sista är också något hon börjat med på sista tiden, en miljon saker som hon "glömt" att göra innan hon ska sova och bara måste gå upp och göra efter läggdags. Gah!
Idag har dock varit en bra dag med minimalt med tjaffs. Jag är tacksam för de stunder vi inte bråkar och hon är sitt "riktiga" underbara lilla jag!
/ Sandr0o
Kommentarer
Trackback