.

Om det är något jag behöver så är det ett stödbälte. Just nu sitter jag i soffan med en uppvärmd vetepåse mot ryggslutet/rumpan samtidigt som jag försöker sträcka ut mellan ryggen och rumpan, stretcha lixom. Precis i början av graviditeten hade jag ont men sen försvann det i någon vecka för att ha kommit tillbaka för kanske en vecka sedan.

Just idag är det värre än aldrig förr. Jag haltar fram och det gör hysteriskt ont att stödja på vänster ben.
Jag har nämligen varit och tränat idag, för första gången på mycket länge. Bestämde mig för köra 30 minuters rask promenad innan styrkan. Har jag bestämt mig för att köra 30 minuter och raskt så gör jag det. Är det någonstans man inte "ger upp" så är det på gymmet. Jag kände ganska snabbt att smärtan började kännas av och de sista 10 minutrarna gjorde väldigt ont. Inte sänker jag hastigheten eller kör kortare tid på grund av det inte, bestämt är bestämt.. och så himla dumt!
Det är nu anledningen till att jag har så djävulskt ont I guess. Åh så ovärt!

Om det är någon gång jag ska lyssna på kroppen så är det väl kanske nu då. Men på gymmet kör man ju all in? Jag måste ändra om lite i min värld och i mina tankar ser jag. Det här går ju inte! Knäpp man kan vara..

Ischias, foglossning eller falsk ischias? Det är helt jädra omöjligt att försöka sätta en diagnos på sig själv då symptomen verkar vara väldigt lika.
Men ett stödbälte verkar hjälpa många så det står högst upp på min vill-ha-lista just nu. Tänk om det underlättar, herregud vilken känsla!