.

Efter mycket om och men kom vi äntligen hem tillslut, dock 19 timmar försenade.
Vi stannade till på ett busstop påvägen till flygplatsen, de 35 minuter vi skulle varit där från början blev till 2 ½ timme och vi bjöds på mat som man fick köa i en evighet för. Maten smakade inte vidare bra men det var mat iallafall. Busstopet var placerat utomhus och det var så hysteriskt varmt att jag kände mig plaskblöt överallt mest hela tiden. Evelyns kläder var det bara att slita av i den 45 gradiga värmen. När vi äntligen fick lämna stoppet och kliva på bussen var det som att komma in i en överhettad bastu och innan busschauffören startat motorn och airconen kommit igång var jag redo att smälla av eller smälta bort. Evelyn slocknade tack och lov en stund på bussen och det behövdes verkligen med tanke på vad som väntade oss.

Väl framme på flygplatsen fick vi vänta på att incheckningsdiskarna skulle öppna och när dem väl började slänga upp väskor på¨bandet visade skärmarna att avgångstiden var beräknad till 17. Klockan var nära inpå den tiden så vi trodde att vi skulle få stressa fram till gaten och kliva på planet men vad gjorde det? Vi skulle ju få komma hem. När våra väskor var incheckade och klara hade djävulsskärmen ändrat tid - 19. Här var jag verkligen redo att säga upp mig. Evelyn skrek och skrek så det inte fanns någon hejd på det hela. Jag var slut som artist och trött på att ha en skrikande tjej i min närhet. Om hon var trött, hungrig, varm eller vad som har jag ingen aning om för vad vi än gjorde så hjälpte inget. Nappen, välling, elefantsnutten och de vi hade att tillgå ratades direkt. Min mamma tog en sväng med henne i vagnen och jag satt kvar på en bänk och bara andades, för mer än så orkade jag inte med. Trött, less, irriterad och sliten men så efter en stund kommer mamma gåendes utan Evelyn i vagnen. Bakom henne går en stolt och glad tjej som fått en ny rullväska av mormor, en rosa med Barbie på. Om hon var nöjd med att springa runt med den väskan om och om igen. Dagens räddning! Efter detta lyckade inköp av min mamma lugnade hon ner sig även om hon gnällade till ibland så var det ingenting att orda om egentligen.

Vi satte oss på McDonalds, mamma och farfar drack öl och jag fikade med paj och glass. Vi stirrade blint på djävulsskärmarna och hux flux hade flyget flyttats fram till 19.45 istället.
Då blir vi alla försenade passagerare bjudna på en hamburgare, liten pommes och en liten dricka från McDonalds. Mitt i all beställning så börjas det plötsligt att bråkas och det blir slagsmål så flygplatspoliser får ingripa och ta med några för att prata. Här eskalerar allting och en enda stor klump med människor rör sig i samma riktning hela tiden med kameror och mobiler i högsta hugg för att filma och fota händelseförloppet.

Nu dyker äntligen reseledarna från Detur upp som vi inte sett röken av sedan vi blev droppade på flygplatsen flera timmar tidigare. Läget blev pressat och vi fick ha samling med reseledarna och flygbolgsmänniskorna på flygplatsens VIP Lounge för att sedan bli utkörda eftersom där fick vi ju inte vara utan att betala för oss. En del av passagerarna blev väldigt temperamentsfulla och gormade som aldrig förr. Tyckte vi skulle få hänga i Loungen och att dem fick betala för oss och så skrek hon ut att "alla som röker kan göra det här inne på flygplatsen". Ungefär som en liten tolvåring, tänk på alla barnen som var där. Till saken hör att det här var en fullt vuxen kvinna med egna barn, vilket pucko!

I vilket fall så fick vi nu bekräftat att planet lyft från Istanbul, som vi hört talas om hur länge som helst. Men nu var det uppe i luften iallafall. Vi fick en ny beräknad avfärd till 21.30 som ändrades till 21.45 och så kom vi slutligen iväg vid 22. PUH! Aldrig har jag varit så lycklig över att äntligen sitta fastspänd på ett flygplan och känna hur vi börjar rulla och för att inte tala om hur glad jag var över att komma hem igen. Det kändes lite kritiskt där på slutet när vi aldrig fick reda på när vårat flyg skulle lyfta och tiden bara flyttades fram hela tiden med tanke på att jag inte hade mer än två portioner välling kvar och två stycken blöjor. Bagaget var ju incheckat sedan länge. Tur att vi fick komma iväg innan mat och blöjor var slut. Evelyn har matvägrat i stort sett hela veckan så välling och pasta har varit det enda som funkat stundtals och välling får man ju inte tag på någon annanstans än i Sverige.

Slutet gott. Allting gott, som man brukar säga. Vi är hemma och är väldigt glada för det!

/ Sandr0o