.

Jag lämnade Evelyn själv på förskolan kvart i tio efter frukt och sångstund. Det var en väldigt ledsen tjej som jag sa hej då till. Idag var nog den jobbigaste dagen hitills då hon var uppe i famnen hos en "fröken" medans jag satte på mig skorna och när jag skulle pussa hej då så kämpade hon för att komma loss och sträckte armarna mot mig. Med gråten halvt i halsen gick jag ut och knallade mot bussen och försökte tänka på annat, jag vet ju att det går över så fort hon inte ser mig och att hon har det bra.

Jag tog bussen till Sanna & Nessan för att kika på deras nya lägenhet och spend some time. Vi snackade skit, fixade och gick iväg och åt lunch. Myspys och fint var det minsann i nya lägenheten. I love love love vardagsrummet. Efter mycket snack hoppade jag på bussen för att möta upp min mamma och hämta Evelyn på förskolan. Hon skulle följa med så att hon vet vart hon ska om hon ska hämta lilldamen någon gång.

Det hade gått bra på förskolan. Hon hade ätit bra, ville inte leka med vatten efter att jag gått och ville absolut inte måla med målafärg utan bara med tuschpennor. Hon hade helt hoppat över att sussa middag men hade "vilat" i vagnen i en timme ungefär. Det är Evelyn det, en bestämd liten tjej med energi så att det räcker och blir över till en halv arme. När vi kom dit var hon och lekte i ett lekrum med en förskollärare och några andra barn och hon såg inte att vi kom in och tittade på henne förns efter en kort stund. Det såg ut som att hon hade det roligt hon! Vi fick se hennes teckning som personalen satt i en ram innan vi gick därifrån.


Evelyn vägrar ha ryggsäcken på ryggen. Den ska dras på marken!

Om exakt en sablans vecka kommer jag ha arbetat min allra första arbetsdag på mer än 21 månader. Jag har ingen som helst lust att börja jobba igen men duty calls och inte kan man leva på luft och kärlek inte, pengar is needed. Annars hade jag blivit hemmafru direkt! En vecka kvar av frihet, lets make the most of it..

/ Sandr0o