.

Presenten är kirrad efter många vändor från den ena sidan till den andra i centrum. Kändes nästan som om vi var ute på motionsrundan där ett tag. Fick med mig min lillebror och hans kompis också så där gick vi tre fånar fram och tillbaka, fram och tillbaka i brist på annat medans jag väntade på att presenten skulle bli färdig.

Alldeles precis nyss gick jag en sväng runt kvarteret här då Evelyn var himla trött men inte kunde koncentrera sig men efter den mini promenixen sussar hon nu sött i sin vagn.
Kul väder vi har här just nu, icke sa nicke. Regn, regn och åter regn. Jag som vill ha solsken. Vi håller tummarna för solsken imorgon när det blir kalas.

Det börjar närma sig.. Imorgon kommer dagen med stort D. Då ska ju som sagt lillan och jag åka till Örebro med mams, paps och lillebror för att fira farmor. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra, hoppas hoppas hoppas. Jag skulle bli lycklig om bilresan dit gick bra också, fast hon brukar ju tycka om att sova i bilen så. Men det kan väl egentligen kvitta sålänge allting går bra när vi väl har kommit fram. Det är de allra viktigaste! Jag kan inte låta bli att ha en fet klump i magen inför denna resa. MEN nu får vi börja tänka positiva tankar tror jag bestämt, tyvärr är det ju så lätt att det negativa tar över. Men hey here we go, positive it is!

Mams och paps är nu och handlar. Jag sitter och väntar på att dom ska kliva innanför dörren så att vi kan hugga in av dagens middag, pasta carbonara tror jag det var. Jag känner mig lite småhungrig så I cant wait. Sen hänger jag väl kvar här en stund innan jag puttrar hemåt igen. Behöver inte vänta tills R slutar vid 22 ikväll eftersom jag ska ta volvon hem så att jag kan ta mig hit imorgon innan vi ska åka iväg.