Ingen rast, ingen ro.
Idag har jag mest legat i soffan och tittat på tv efter det att R stack till jobbet före fyra. Jag har iofs hunnit med att skypa med mams och paps och med min lillebror också.
Igår hade vi som sagt Rs föräldrar på besök, vi åt laxpastan (mums) och sedan kladdkaka till efterrätt. Dom hade köpt med sig Frödinges kladdkaka som jag aldrig smakat tidigare men jisses vad god den var, hallelulja.
Evelyn hade en väldigt gnällig dag igår. Precis när Rs föräldrar knallade in genom dörren började hon skrika. Skriket utvecklades snabbt till panikskrik så att hon blir alldeles röd och inte får någon luft. Ingenting hjälpte, det är bara att gå omkring och vyssja, vagga och hoppas på att hon ska lugna ner sig. Efter en stund satte jag igång med maten och strax innan vi skulle äta lugnade hon sig lite från panikskriket. Dock fortsatte hon att vara skrikig under resten av dagen - skrika, somna, skrika , somna osv.
Denna dagen har varit ganska lik gårdagen förutom att panikskriket inte kom förns strax innan R kom hem vid tiotiden. Så när R äntligen kom innanför dörren lämnade en storgråtandes Sandra över en skrikande Evelyn till sin pappa. Det gör så ont att se henne skrika så att hon inte får någon luft, man vet inte vad man ska göra när ingenting tröstar henne. Vi böt blöja trots att det bara var lite kiss i den, vi testade att ge mat, vi gick omkring och vaggade, vi sjöng, vi badade. Ingenting har hjälpt tills för en liten stund sedan när hon hade badat klart och fått på sig sin pyjamas och R hade gått omkring med henne på axeln ett tag, när han sen satte sig ner i soffan och la henne i knät så somnade hon. Helt otroligt att gå ifrån att vara så ledsen till att somna. Man undrar ju vad det var som var fel? Varför hon vart så hysterisk helt plötsligt? Jag önskar att hon kunde tala om ifall hon har ont någonstans.
Just nu känner jag mig halvt slut som människa. Jag bävar inför morgondagen när R går till jobbet för nu har vi haft två jobbiga dagar och jag har ingen ork till en tredje. Jag är rädd för att det ska bli en till jobbig dag, vi håller tummarna för motsatsen.
Innan R gick till jobbet idag hann vi iallafall äta älgskavsgryta med potatis och svartvinbärsgele. Mycket gott. Den enda höjdpunkten på denna dagen var den goda maten men så blir det ibland. Iofs så kan jag pusta ut lite nu eftersom hon har lugnat sig. Hon vaknade precis upp igen så det vart ingen lång sovstund men hon är lugn nu änsålänge. Jag är livrädd för att hon ska bli ledsen igen. Nu sker det mesta med ordentlig försiktighet hos oss för att hon inte ska reagera på något och bli galen.
Imorgon är en ny dag. Nu gäller det bara att försöka tänka positivt.
Stor kram pårej. Det är inte lätt när det är svårt men du e en väldans duktig mamma skaru veta :) Och det är bra att gråta av sig lite, då e man oftast lite klarare i huvudet o har lite mera ork efteråt.
Hoppas laxpastan blev minst lika god som i fredags!
<3