.

Här har ni världens längsta blogginlägg någonsin. Men hur skulle jag kunna fatta mig kort om denna fantastiska upplevelse? Nej det gick då rakt inte. Så därför ger jag er nu ett ofantligt långt inlägg men jag menar är du inte intresserad så behöver du ju inte trötta ut ögonen genom att läsa helt enkelt. Denna berättelse måste helt enkelt finnas någonstans för jag vill aldrig glömma den dagen då Evelyn kom till världen och nu är den förevigad i bloggen. Here goes nothing:


Den 18/1-09 hade jag och R varit på "personalfest". Folket spelade bowling (jag avstod eftersom jag var höggravid och klumpig). Efter bowlingen stannade vi på en pizzeria för att äta och sedan bar det av hem till Marcus från jobbet för att fortsätta där. Massor med chips, dipp och godis var uppdukat men det räckte tyvärr inte för att rädda kvällen. Det var faktiskt allt annat än roligt, vilken personalfest alltså. Visserligen hade jag och R bråkat ordentligt innan vi åkte till bowlinghallen så det påverkade troligen mitt humör och att jag dessutom var höggravid och hade ganska mycket hormoner i kroppen gjorde väl också sitt skulle jag tro. Rolligt var det i vilket fall inte. Nu i efterhand hade jag hellre stannat hemma och vilat. Vi kom hem efter midnatt någon gång, låg och diskuterade allt mellan himmel och jord i sängen. Vid fyratiden på morgonen ringer min lillebror (då har vi ännu inte somnat) och berättar att han har fått sitt näsben brutet av något pucko och att han därför varit på akuten. Efter detta kunde jag verkligen inte somna och efter mindre än två timmar känner jag hur det hugger till i hela min mage, känns som en väldig mensvärk. Jag fattar inte riktigt vad det är som händer men när samma värk återkommer med jämna mellanrum förstår jag att någonting är på gång. Plötsligt brister någonting inuti mig och en massa vätska börjar sippra ut. Jag springer in i duschen och sätter mig där inne på golvet en stund och duschar magen med varmt vatten under värkarna. Går tillbaka och lägger mig i sängen igen och tänker att det kanske bara var slemproppen som gick och att det var förvärkar jag kände. Men efter en stund så brister det ytterligare en gång och ännu mer vätska sipprar ut. Upprepar samma procedur igen, in i duschen ett tag och sedan tillbaka till sängen. När det även denna gång sipprar ut ännu mera vätska så ger jag upp och parkerar mig själv inne i duschen och fortsätter spola hett vatten på magen när värkarna kommer. Vid det här laget har värkarna ökat i styrka sedan det började men det funkar fint att andas igenom varje värk änsålänge.
Tillslut bestämmer jag mig för att försöka lämna det smärtdämpande varma vattnet och duschens trygga golv för att surfa in på en internetsida där man kan klocka värkarna. Märker att värkarna är ganska oregelbundna, ibland kom det tre värkar på 10 minuter och ibland kunde det dröja hela 10 minuter innan nästa värk sköljde över mig.
Vid åttatiden på morgonen ringde jag först till Danderyd men fick svaret att dom hade fullt så damen jag pratade med talade om att hon skulle ringa till KS och höra sig för där. Efter en stund ringer hon upp och berättar att personalen på KS vill prata med mig personligen så jag greppar telefonen och ringer upp dem. Hon sa att även dem hade fullt på alla förlossningsrum men hon skulle tala med någon som fixade med platserna och återkomma till mig vilket hon gjorde och vi var välkomna dit när vi kände att vi inte kunde vara kvar hemma längre. Jag ville absolut inte åka in för tidigt och bli hemskickad så jag vankade fram och tillbaka här hemma, jag kunde omöjligt sitta stilla. R klockade värkar på datorn när jag sade till. När en värk kom hängde jag på soffan eller liknande och andades. Tillslut bestämde vi oss för att åka in. Påvägen stannade vi på Ica Maxi för att köpa bindor (då vattnet fortsatte att sippra ut hela tiden) och någonting till oss att äta då vi inte hunnit med det riktigt eftersom vi uppenbarligen haft annat för oss. För att spara lite tid sprang R för att hämta bananer då jag ställde mig i kassakön. Jag känner hur en ny värk plötsligt tar fart och där står jag i kön på Ica utan R bredvid mig. Jag andas och andas och tänker på om folket inne i affären märker att det står en höggravid tjej bredvid dem som är mitt uppe i barnafödande, eller åtminstonde påväg dit,. R dyker upp precis när värken tar slut, vi betalar och sätter oss i bilen för att åka vidare mot KS.
Vi kommer in till BB på KS klockan 13.20. Jag får komma till ett undersökningsrum där en sköterska sätter en CTG på mig för att mäta värkarna och lillans hjärtslag. Sköterskan säger att vi ska låta maskinen mäta ett tag och sen försvinner hon.