.

Som ni har längtat efter mig.

Sakta med säkert börjar jag närma mig mitt friska tillstånd igen tror jag. Har inte haft feber eller så på två dagar (kanske fler, minne som en guldfisk när dagarna bara flyter ihop) däremot har jag mått förbannat illa och haft sprängande huvudvärk. Huvudvärken har jag bara fått när jag stått eller suttit så liggläge har varit det optimala, så även för illamåendet.

En liten snabbspolning.
Hemma hos mams och paps häromkvällen började jag känna mig hängig, kom hem tog tempen och hade 38 grader. En halvtimme senare var den 38,5 så jag tog två alvedon och gick och lade mig. Några timmar senare vaknar jag av att jag behöver spy och flyger upp ur sängen. Hinner inte längre än till hallen innan det läcker så att säga. Går inte in mer på det men R fick städa hallen plus badrummet i en timme mitt i natten medans jag somnade om på köksgolvet. Tack för det min älskade underbara lilla gris!
Morgonen efter var katastrof, helt förstörd i kroppen och hög feber. You know the deal -  frysa, svettas, frysa, svettas och "kan jag få dricka och alvedon?" upprepade x antal gånger. Masade mig upp för att hämta vatten en gång på morgonen men det hela slutade med att jag inte ens hann tillbaka i sängen för jag svimmade rätt upp och ner precis innan sängkanten. Vaknade upp av att R kom in i rummet och där ligger jag som en hög med ett glas i handen och vatten på hela golvet. Jag har aldrig tidigare svimmat och jag måste medge att det kändes lite läskigt att bara vakna upp där nere på golvet och inte förstå hur jag hamnade där egentligen. Usch.. Jag slumrade iallafall vidare sen och har väl i stort sett sovit mig igenom en stor del av tiden om jag inte legat vaken i sängen eller soffan och klagat över att jag mått dåligt.

När febern försvann så höll mitt illamående ändå i sig och igårkväll fick jag ett jättebakslag och började må jättejätteilla igen, sov förbannat dåligt hela natten då jag inte kunde röra mig eller knappt andas i rädsla av att behöva spy. PUH!
Dagen som så har känts bättre, tack och lov. Nu på kvällen känner jag mig faktiskt riktigt skapligt. Illamåendet stör mig inte lika mycket och är inte lika kraftigt så min förhoppning är att det imorgon ska vara som bortblåst. Ni kan väl hålla tummarna med mig är ni snälla!

Märks det att jag inte bloggat på ett tag? Mina fingrar bara glöder.
Och snart kommer jag kunna komma med nya färska bilder också. Det är inte helt fy skam det inte. Jag hade nämligen tänkt att åka och införskaffa mig min nya kamera imorgon om R går med på att svänga förbi där en liten snabbis imorgon innan vi storhandlar förstås men det tror jag nog.

Jag har nu bestämt mig, efter mycket om och men, för att vänta med systemkameran då jag väldigt gärna vill kunna spela in videoklipp på våran skatt och systemkameran jag tänkt köpa inte stödjer den funktionen. Så planen är att jag senast till Evelyns 1 års dag ska stå med en systemkamera i min hand. Sålänge får jag nöja mig med en digitalkamera och det ska väl gå bra det med..