.

Hela jag bara sjönk genom jorden. All glädje bara försvann och humöret hänger inte långt ovanför deppsträcket.
Jag har ingen lust längre. Bara jag tänker på att jag måste gå upp imorgonbitti för att åka till jobbet känns det som om jag vill spy. Ångest kallas det, förbannad jävla ångest. Jag vill verkligen inte. Om jag bara hade sluppit köra skift hade jag nog inte känt likadant. Det här är alldeles för mycket för mig just nu. Jag klarar inte av det, pressen, stressen och allting som kommer med det. Jag börjar tvivla på mig själv och min egen förmåga. Jag befinner mig i en period just nu när allting inte är som det brukar vara, jag är inte alltid som jag brukar vara. Mitt humör, min självkänsla, min stresstålighet, min kraft och ork överhuvudtaget är inte som den en gång var. Allting känns annorlunda och det känns allt annat än bra att lägga till en massa press och stress på det. Det får mig att inte må bra. Usch usch usch. Jag vill verkligen inte.
Det här borde ju vara en period när man bara njuter av livet och mår fantastiskt av längtan till det kommande äventyret men så känner jag verkligen inte. Det känns snarare som om jag ska gå under. Under ytan, långt långt ner.


/ Sandr0o