.

Det är betydelsefullt, som alltid. Snart rinner det ut i sanden, som så många gånger tidigare. Det har nästan gått så långt att jag skulle kunna sätta fingret på mina blandade känslor. Tankegångarna ter sig annorlunda än förut och känns relativt självklara och uttänkta.

Min hjärna lade bara av. Jag kan inte tänka, absolut inte skriva. Vad hände?
Jag som hade så mycket i mitt huvud som jag bara vill släppa loss, det får väl bli en annan dag.

Sov gott.



/ Sandra