.

Eftersom jag inte fick ut något ordentligt av mitt förra inlägg så fortsätter jag på samma spår idag så får vi se hur det går för mig den här gången, jag tycker det verkar lite dumt att sitta fast i ett nötskal.
När första raden är skriven känns det inte som om det här inlägget kommer göra så mycket nytta det heller, jag sitter inne på så mycket som jag omöjligen kan förvandla till ord som inte är för allvarliga, öppna och avslöjande på samma gång som de måste beskriva någonting otroligt viktigt ur rätt vinkel. Det är ingen lätt uppgift jag har framför mig inte!

Ab imo pectore. (det är så det måste bli, en vacker dag)

Jag försöker maskera mina ord väl. Det gäller att välja rätt. Jag är rädd att de flesta människor kan läsa mellan raderna. Är folk verkligen så smarta? Skrämmande.
Det är dags att lägga ord, känslor och tankar på hyllan för all framtid. Jag tror att jag är mogen för det nu, om jag får göra det på mitt alldeles eget sätt.

sex år, snart sex år, sex jävla år.  (missplacerat)


Jag inser att detta kan fet misstolkas. Too bad.
Dum spiro, spero / Sandra