.

jag har blivit som helt fixerad, gränsen är precis överskriden om att kunna leva ett fullt normalt liv.
 

när jag är med mina vänner så glömmer jag bort det för en stund.. men så fort jag blir lämnad ensam och tankarna får sväva fritt så återkommer tankarna till just det..

jag får ständigt dåligt samvete och tvångstankar..


men det är smällar man får ta ibland! Jag fixar det!

_{café ikväll med lite peps, men hur faen ska jag ta mig till dårå!}