Jag vill ha en egen måne.
Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, ajsing!
Mina planer gick ut på att först och främst göra lite nytta och jobba. Sedan hade jag tänkt kila direkt förbi gymmet och sola lite och hämta upp Tobias för att sedan gå hem och äta en trevlig middag med mina föräldrar och deras vänner som blivit utskickade hemifrån. På kvällskvisten var det meningen att vi skulle tuffituffa vidare till märsta för att sova.
Hey & Hå, så mycket blev det av med det. Jobbet och solning var det enda som gick någorlunda enligt dagens agenda. Älskling (nu ler någon) ringde och berättade att han låg hemma med feber, så mycket för den kvällen.
Istället har jag suttit här med fyra styck 60-talare och pratat strunt och intalat mig själv att jag har "ett liv".
Roliga inslag med blädder i gamla fotoalbum från småttingtiden är iochförsig (och nej, jag tycker inte om att skriva isär) alltid mysigt. Man var väl så himla satans gulligullig när man var knatte, undra om alla tappar det på vägen?
Egentligen ville jag bara skriva av mig och låta omvärlden veta att jag saknar Tobias!
Det finns så mycket som skulle behöva komma ut, samtidigt som det inte finns någonting alls att säga!
Ibland är det bättre att knipa käft än att yttra ett endaste ord.
Rhianna - Unfaithful
Känslan som växer till sig när jag hör låten är kuslig, jag känner direkt hur tårkanalerna sätts i arbete. Det finns ingen låt som kan beskriva hur jag en gång, under en lång period, kände. Om jag bara fick möjligheten att göra om saker & ting skulle jag ändra på så mycket som för stunden kändes obetydliga. Jag hatar den personen som jag har varit, jag hatar att jag trampade på den som betydde mest för mig, jag hatar att jag svek den person som älskade mig så ofattbart högt. Samtidigt som jag hatar allt ovanstående så är jag tacksam för att jag blivit bättre och lärt mig en rejäl läxa!
Hatet sitter mest i att jag för all framtid förstörde våran relation och för att jag gjorde dig så fruktansvärt illa.
Jag vill inte att du ska hata mig och/eller tycka illa om mig!
Fan, jag behöver fortfarande få förklara!
Jag kan fortfarande gråta.
Mina planer gick ut på att först och främst göra lite nytta och jobba. Sedan hade jag tänkt kila direkt förbi gymmet och sola lite och hämta upp Tobias för att sedan gå hem och äta en trevlig middag med mina föräldrar och deras vänner som blivit utskickade hemifrån. På kvällskvisten var det meningen att vi skulle tuffituffa vidare till märsta för att sova.
Hey & Hå, så mycket blev det av med det. Jobbet och solning var det enda som gick någorlunda enligt dagens agenda. Älskling (nu ler någon) ringde och berättade att han låg hemma med feber, så mycket för den kvällen.
Istället har jag suttit här med fyra styck 60-talare och pratat strunt och intalat mig själv att jag har "ett liv".
Roliga inslag med blädder i gamla fotoalbum från småttingtiden är iochförsig (och nej, jag tycker inte om att skriva isär) alltid mysigt. Man var väl så himla satans gulligullig när man var knatte, undra om alla tappar det på vägen?
Egentligen ville jag bara skriva av mig och låta omvärlden veta att jag saknar Tobias!
Det finns så mycket som skulle behöva komma ut, samtidigt som det inte finns någonting alls att säga!
Ibland är det bättre att knipa käft än att yttra ett endaste ord.
Rhianna - Unfaithful
Känslan som växer till sig när jag hör låten är kuslig, jag känner direkt hur tårkanalerna sätts i arbete. Det finns ingen låt som kan beskriva hur jag en gång, under en lång period, kände. Om jag bara fick möjligheten att göra om saker & ting skulle jag ändra på så mycket som för stunden kändes obetydliga. Jag hatar den personen som jag har varit, jag hatar att jag trampade på den som betydde mest för mig, jag hatar att jag svek den person som älskade mig så ofattbart högt. Samtidigt som jag hatar allt ovanstående så är jag tacksam för att jag blivit bättre och lärt mig en rejäl läxa!
Hatet sitter mest i att jag för all framtid förstörde våran relation och för att jag gjorde dig så fruktansvärt illa.
Jag vill inte att du ska hata mig och/eller tycka illa om mig!
Fan, jag behöver fortfarande få förklara!
Jag kan fortfarande gråta.
Kommentarer
Trackback