.

Jag avslutade gårdagen på ett minst sagt otrevligt sätt.
Spenderade dagen på jobbet, åkte direkt till mina föräldrar för att hänga med dem och farfar en stund innan jag skulle vidare mot Sanna och mellokväll med fina flickor.
När jag kom hem var det inte mycket mer än att krypa till sängs och plötsligt från ingenstans började jag må hysteriskt illa (så pass att jag inte kunde röra mig), hyperventilera och frysa så att jag hackade tänder. Världens magont slog till och det kändes som att jag hamnade i en annan värld. Jag parkerade en hink vid sängen men en stund efter det när jag låg och hackade tänder och var panikslagen somnade jag rätt upp och ner. Vart sjutton kom det där ifrån?

Imorse vaknade jag och var svimfärdig, yr i bollen och yrslig men ingen panik som igårkväll. Ville lägga mig ner och gråta en stund på jobbet bara när huvud & kropp inte sammarbetade men efter någon timme gick det över.

Men så kom nästa bakslag. Vad sjutton står på? Jag fick som världens molvärk och sammandragningarna har varit många. Värst var det när jag skulle ta mig hem från jobbet och molvärken var extrem samtidigt som hela magen krampade. Det känns ju i princip som mensvärk!
Det var inte mer med den här dagen än att värma vetekudden, lägga sig i sängen och VILA. Herrejisses så sliten jag känner mig och den här molande värken kan man ju bli tokig på. Lika ihållande och kraftig har den inte varit tidigare men kroppen övar väl helt enkelt.

Ni kan inte föreställa er hur mycket jag längtar efter att vara ledig, att ha en möjlighet till att vila när jag behöver och slippa påfresta kroppen dag ut och dag in. Bara 17 dagar kvar nu!