.

Min kropp har skapat ett helt nytt behov. Detta behov stavas t-r-ä-n-i-n-g!
Tidigare hade jag inte alls något behov av rörelse, då kunde jag ligga hemma i soffan i stort sett alla dagar i veckan utan problem. Det mina kära vänner håller inte i min nya fantastiska värld. Jag blir tokig av att sitta still. Jag behöver få rörelse i min vardag, en promenad, ett gympass, lekparksträning eller you name it. Så länge jag får röra på mig så är jag glad. Glad och lycklig rakt igenom hjärta och själ. Ett sånt där vidrigt litet happyface som bara ler mot hela världen oavsett vad världen ger mig tillbaka.

Jag saknar att uppleva den där underbara känslan efter ett träningspass, eller innan för den delen.
Att vara så förbannat taggad att man går och längtar dagen lång efter att få köra loss rejält, svettas & flåsa som om det inte finns någon morgondag.
 Att efter ett pass där man har tagit ut sig till absolut max, kunna klappa sig själv på axeln och känna att fyfan vad grym jag är.





För mig är det ett rent helvete att behöva ligga i den här förbannade sängen och vila. Samtidigt så gör jag det med glädje för jag vet att det tar mig närmare friskhet och därmed träning. Paradoxalt!

Eftersom jag varit dålig hela veckan har jag inte kunnat röra mig minsta lilla sedan i måndags då jag nog egentligen inte borde ha tränat, inte ens en liten ynka promenad. En vecka och jag håller på att gå under? Det hade man aldrig kunnat tro för några månader sedan.

Jag är så redo att bli frisk nu ska ni veta. Då jädrar blir det träning ute i det fina vädret, om det håller i sig. TAGGAD CHEY, ni kan inte ens ana.

/ Sandr0o