.

Igår låg jag och R och myste i sängen och tittade på Magnus Betnér - I ditt ansikte. Magnus Betnér är ju förövrigt to die for men det var inte det jag skulle ägna detta inlägg åt. När vi ligger där och tittar känner jag plötsligt en konstig känsla och jag känner hur jag stannar upp och bara koncentrerar mig på en sak, det känns som om jag slutar andas. Jag antar att R märkte att jag betedde mig annorlunda för han frågade vad det var och jag tog hans hand och la den på min mage tillsammans med min hand. Vi väntar och så plötsligt känner man små sparkar, precis som jag trodde. Så pass kraftiga sparkar att man verkligen kände och såg dom när magen rörde på sig. Hur jävla häftigt som helst. Helt enorm känsla. Har inte känt någonting tidigare förutom lite "bubbel" som jag egentligen inte har en aning om vad det varit men nu finns det ingen tvekan längre. Det där var sparkar. Nu har jag känt av busfröt massvis med gånger sedan igårkväll.
Imorse var jag tvungen att kliva upp och skjutsa R till jobbet runt halv tio tiden, kände mig fruktansvärt trött och slängde mig genast i sängen igen för att sova. Trodde jag ja. Lilla bebis i magen hade vaknat och sparkade hej vilt vilket gjorde det väldigt svårt för mig att försöka somna om, jag låg ju hellre omedvetet och koncentrerade mig på denna underbara känsla. Till slut lyckades jag trots det somna om. MEN jisses vilken häftig upplevelse.