UPPRÖRD!

Jag är så fruktansvärt upprörd och förvånand att jag inte ens vet vad jag själv heter.
Alldeles nyligen var det en tant inne på mitt jobb och handlade mat med sin utvecklingsstörde son och dennes assistent.
Nu har denna damen hunnit "skälla ut" mig två gånger under deras besök på våran restaurang. Damen hade för övrigt  en turkos magtröja med en masa volanger åt alla möjliga håll och kanter på sig. Ärligt talat är man över 50 år ska man inte sätta på sig en magtröja och flasha halva sin pösmage!
Nu var det inte kläderna det handlade om utan hennes jävla sätt.
Hon börjar gorma om att hon ska få en gratis liten pommes utav mig som hon kan ge till sin son. Anledningen till att hon ville ha den lilla pommesen var för att våra cocacola glas var slut. Vi hade då erbjudit att skriva på hennes kvitto att hon kunde komma och hämta ett glas i veckan och det gick hon med på. Men nästa gång hon kom tillbaka skulle hon som sagt ha en liten pommes istället.
När jag påpekade trevligt för henne att det handlar om en liten prisskillnad, 6 kr mot 13 kr, talade hon om för mig hur upprörd hon blev av mitt svar. Hon hade då redan fått den lilla pommesen eftersom att det är bättre att ge med sig i vissa lägen än att tjaffsa vidare. Hon förklarar hur hon varje månad besöker våra restauranger och handlar hos oss för cirka 2500 kr i månaden och har gjort det i fem års tid och att hon aldrig varit med om sådant bemötande förut.
Dom brukar få precis allting dom vill ha, gratis. I Kista tillexempel där får vi glassar och muffins helt gratis, fortsätter hon.
Hon påpekar att hon skulle vilja prata med min chef och ber om hennes namn. Utan problem så ger jag henne namnet, jag tycker att det vore helt kalas om hon ringde och pratade med henne då jag inte gjort någonting fel alls.

Anntingen så bad hon om ursäkt till mig om det är såhär vi har lärt oss att bete oss, servicekänslan måste komma ifrån hjärtat. Eller så tyckte hon att jag borde gå om alla kurser.

Det här är alltså en dam som utnyttjar sin son förlamning för att få gratis mat? Det var ju trots allt det som var argumenten igenom samtalet. Det tycker jag inte är helt okej beteende. Allra minst mot hennes ovetande son.

En sista gång innan hon gick härifrån så ville hon prata med mig, fortfarande upprörd. Jag kunde minsan förstå att hon skulle vilha ha kompensation för det här. Min chef hade ett viktigt samtal att vänta... GÄRNA FÖR MIG!

Usch vad tokig man kan bli på folk..

/ Sandr0o

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Intressant att det här inlägget dök upp idag och inte i lördags när jag skrev det. Trodde det försvann ut i cyberspace bara.
Jag hade fel, här är det nu..



Kommentarer
Postat av: cattis

hej din gris, du svara ju aldrig på sms och eftersom ja e fattig så kan ja inte ringa skämmigt värre Lek med mig någon dag!!!! :D


Prata med mig:

Namn:
Remember me?

E-postadress:

URL:

Kärleksbrev:

Trackback